Nicolaus Cusanus: Om den fördolde guden

“Om religionsfred” lärodikt av Nicolaus Cusanus

OM TROSFRED är en lärodikt vars grundtanke om religionernas samförstånd är lika aktuell för oss i dag som den var för 500 år sedan, på Nicolaus Cusanus´ tid. I en vision lyfts vi bortom rum och tid, upp till själva himmelssalen. Där sammanträffar inför Guds tron de visaste männen från sjutton olika nationer till diskussion med Kristus, Petrus och Paulus. Det gäller att häva motsättningar och uppnå samförstånd om en gemensam religion. På genialt enkelt sätt åstadkommer man verkligen en sådan samstämmighet  – utan att behöva inkräkta på någons integritet och särart. Man finner nämligen, då allt ovesäntligt frånskilts så är gudstron och därmed religionen i dess kärna de facto gemensam för alla. Formerna för religion får däremot gärna förbli differentierade, så att var och en kan behålla sin identitet, sin egen kulturtradition. Istället för att beklaga olikheterna i gudstjänst och sedvänjor uppfattas denna mångfald som rikedom.

I sin dialog Om trosfred lyckas därmed Cusanus sammanföra så olika religioner som kristendom, judendom och islam till en enhet. Frågan inställer sig helt automatiskt: skulle inte även vi idag kunna bedriva en liknande ekumenik – åtminstone inom vår splittrade kristendom?

Detta var en presentation av boken som översatts av teol. dr. Birgit Helander till svenska från latin, 1985 utgiven av Åsak förlag ISBN 91-7830-011-8. Nu har förlaget till försäljning endast en utgåva på norska (bokmål). Den svenska översättningen finns här i avskrift som internt studiematerial.

(Här är ett utdraget ur alla 19 kapitlen som pdf CusanusBokOmTrosfred(För att läsa texten rättvänd spara den på dator och vänd den rätt där så sidorna kommer parvis bredvid varandra!)

Här följer första tre kapitlen av “OM TROSFRED” i utskrift:

Kapitel 1

Nyligen förekom ohyggliga grymheter under turkarnas konung i samband med erövringen av Konstantinopel. Nr en man som tidigare besökt dessa trakter underrättades härom, blev han så upptänd av iver för Gud att han under ihärdigt suckande bönföll alltings Skapare att Han i sin godhet måtte hejda de förföljelser som härjat mer än vanligt på grund av religionernas olikartade heliga bruk. Då hände det efter några dagar – möjligen till följd av hans oavbrutna meditation – att en syn uppenbarades för den nitiske mannen, i vilken han såg följande: Genom ett fåtal visa mäns insikt om alla de olikheter som världen över kan iakttagas ifråga om religionerna skulle en rentav beredvillig samstämmighet kunna uppnås för att på gemensamt beslutad och sannfärdig medelväg grundlägga en evig religionsfred.

För att denna syn skulle komma till deras kännedom som är ansvariga för dessa betydelsefulla frågor, har han efter bästa minnesförmåga noggrant beskrivit den enligt följande:

Han fördes nämligen plötsligen till en insiktens höjd, där bland dem som gått hädan undersökningen av denna sak ägde rum i den himmelska rådsförsamlingen, medan den Allsmäktige presiderade. Himmelens och jordens konung tillkännagav att sorgebud från det jordiska riket underrättat Honom om de förtrycktas stönanden. För religionens skull brukade många vapen mot varandra, för att tvinga människor att antingen förneka den tro de sedan länge hyst i sina samfund eller döda dem.

Talrika budbärare framförde sådana klagomål från hela jorden, och Konungen anmodade dem att framlägga sina berättelser inför de heligas rådsförsamling. För himlens invånare tycktes dessa för övrigt alla vara välbekanta, ty från begynnelsen hade universums Konung själv anförtrott enstaka områden och samfund på jorden åt dem; de uppträdde inte heller som människor utan som andliga krafter.

I alla sändebuds namn framförde den främste följande: ”Herre, universums Konung, vad äger all skapelse som inte Du har givit den? Du behagade forma människans kropp av jordens lera och däri ingjuta en förnuftig själ, så att avbilden av Din outsägliga kraft må lysa i henne. Ett och samma folk har mångfaldigats till många folkslag, som bebor fastlandets yta.

Och fastän denna själens ande som såtts i jord och höljts i skugga inte ser ljuset och sitt ursprungs begynnelse har Du dock tillika skapat allt genom vilket denna ande – när den förvånats över det som den förnimmer med sina sinnen – någon gång kan höja sin inre blick till Dig, alltets Skapare, för att i högsta kärlek förenas med Dig och härigenom till sist med (riklig) frukt återvända till sitt ursprung.

Du vet dock, Herre, att en stor mängd inte kan finnas till utan många olikheter och att nästan alla tvingas föra ett mödosamt liv fullt av bekymmer och elände och i slavisk underkastelse vara underdåniga de konungar som härskar. Därav kommer det sig att endast få har tillräckligt lugn och ro för att kunna använda sin fria vilja och orka nå fram till självkännedom. Genom många materiella bekymmer och tjänster avleds de nämligen därifrån. Därför är de inte i stånd att söka Dig, den dolde Guden.

Därför har Du i spetsen för ditt folk ställt olika konungar och siare som kallas profeter. Motsvarande Din sändning har ett stort antal av dem i Ditt namn instiftat religiösa bruk och lagar och undervisat det olärda folket. Dessa lagar accepterade de alldeles så som om Du, konungarnas Konung, hade talat till dem ansikte mot ansikte; ty de tror sig inte höra profeter och kungar i dessa utan Dig själv.

Till de olika nationerna har Du emellertid sänt åtskilliga profeter och lärare, somliga vid en, andra vid en annan tid.

Till den jordiska människans egenart hör nu att en lång vana, vilken godtagits som naturlig, försvaras som sanning. Därav uppkommer stora meningsskiljaktigheter, när varje samfund föredrar sin tro framför andras.

Kom därför till hjälp, Du som allena kan det. Ty för Din skull finns denna avund, Du som är den ende som vördas i det som alla tycks tillbe. Ingen söker nämligen i allt han eftersträvar något annat än det goda, och det är Du. Och inte heller söker någon med intellektets hela förmåga något annat än sanningen, och den är Du. Vad söker den levande annat än att få leva, vad söker det som existerar annat än att få vara till? Du som är givaren av livet och av existensen är den som i religionernas olika heliga bruk uppenbarligen söks på olika sätt och tycks kallas vid olika namn. Ty såsom Du är, förblir Du okänd och outsäglig för alla.

Du som är den oändliga kraften är ju ingenting av det som Du har skapat. Ingen skapad varelse kan begripa innebörden av Din oändlighet, då det inte finns någon proportion mellan ändligt och oändligt.

Men Du, den allsmäktige Guden, Du som är osynligt för allt (mänskligt) förstånd kan, för den som Du vill, uppenbara Dig på det sätt Du kan fattas. Dölj Dig därför inte längre, Herre. Var nådig och visa Ditt anlete, och alla folk kommer att bli frälsta och de kommet inte mera att kunna lämna livets källa och dess fröjd, emedan de hittills endast haft en svag försmak därav. Ty ingen viker från Dig, om inte för att han inte känner Dig.

Om Du värdes handla så, kommer svärdets bruk och den bleka avunden och allt ont att upphöra och alla kommer att förstå att det endast finns en enda religion i mångfalden av heliga bruk. Men det kanske inte går eller inte är lämpligt att låta upphäva denna de heliga brukens mångfald – då olikheterna innebär en utökning av fromma andakter, när varje land med sina ceremonier allt ivrigare bemödar sig att ära Dig som Konung – då skall åtminstone religionen vara en enda och gudsdyrkan också vara en enda, eftersom Du är en enda.

Var därför nådig, Herre, för Din vrede är godhet och Din rättvisa är barmhärtighet. Skona Din bräckliga skapelse. Vi som är Dina sändebud, som Du givit åt Ditt folk som väktare och som Du här ser framför Dig, vi bönfaller ödmjukt på varje sätt det är oss möjligt att enträget bedja till Ditt majestät.

 

Kapitel 2

Vid denna ärkeängelns enträgna bön böjde sig alla himlens invånare på samma gång inför den högste Konungen; då sade Han som satt på tronen, att Han givit människan hennes fria vilja och genom denna fria vilja givit henne möjlighet till gemenskap med Honom. Den djuriska och jordiska människan hålls dock av mörkrets furste kvar i okunnighet. Därför uppträder hon enligt det sinnliga livets villkor som endast hör mörkerfurstens rike till och uppträder inte enligt den förnuftiga inre människan, vars liv tillhör hennes ursprungs sfär. Fördenskull, sade Han, hade Han med stor omsorg och kärlek återkallat den kringirrande människan genom många profeter, som jämför med andra varit klarsynta.

Och slutligen, när inte heller alla dessa profeter förmådde övervinna okunnighetens furste, sände Han sitt Ord, genom vilken Han även skapat världarna. Ordet blev människa för att på detta sätt åtminstone upplysa den läraktiga människan av fri vilja. Sålunda hon inse att hon inte borde uppträda enligt den yttre utan enligt den inre människan, om hon hoppades att en gång återvända till det odödliga livets sötma.

Och i och med att Hans ord iklätt sig den odödliga människan, bar det även med sitt blod vittnesbörd om sanningen, nämligen om (det faktum) att människan har förmåga att få evigt liv. För att vinna evigt liv bör det djuriska och sinnliga livet aktas för intet. De eviga livet är den inre människans högsta längtan, dvs den sanning som allena eftersträvas och – då den är evig – i evighet livnär intellektet.

Sanningen som tillfredsställer intellektet är intet annat än Ordet självt, i vilket allting är omslutet och genom vilket allting utvecklas. Ordet iklädde sig den mänskliga naturen, så att ingen människa skulle tvivla på detta: i enlighet med den fria viljans val kan hon i sin mänskliga natur vinna sanningens odödliga näring i den människa som även är ”Ordet”.

Han (den högste Konungen) tillade: ”Då detta gjorts, vad är det som då ännu skulle kunna göras och som inte gjorts?”

 Kapitel 3

På denna fråga från konungarnas Konung svarade Ordet, som blev kött och som har den främsta platsen bland alla himlens innevånare, i allas namn: ”Barmhärtighetens fader, alla Dina verk är helt fullkomliga och intet felas som måste tillfogas som komplettering. Från begynnelsen har Du bestämt att människan skulle få behålla sin fria vilja. Intet äger bestånd i den sinnliga världen, och meningarna och förmodandena är flytande och förändras med tiden, på liknande sätt som språk och tolkningar förändras. Därför är den mänskliga naturen i behov av ideligen upprepade hjälpinsatser, så att de många misstag som finns om Ditt Ord utrotas och sanningen sedan ständigt må stråla. Denna (sanning) är dock en enda och den måste kunna fattas av varje fritt intellekt. Därför skall religionernas olikhet i sin helhet föras till den enda rätta tron.”

Detta fann Konungen behag i. Och han tillkallade änglarna som har ansvar för alla nationer och språk och anmodade var och en att till det människoblivna Ordet hämta en synnerligen erfaren människa. Och snart infann sig inför Ordet, liksom hänryckta i extas, denna världs mest ansedda män. Guds Ord tilltalade dem sålunda:

Herren, himlens och jordens Konung, har hört klagandet från de mördade, från fångarna och från dem som förts i slaveri, från alla dem som lider på grund av olikheten i deras religioner. Och då alla som utövar eller lider sådan förföljelse inte drivs därtill av något annat skäl än att de tror att detta gagnar deras frälsning och att de gläder sin Skapare på detta sätt, har Herren förbarmat sig över folket. Han blir nöjd med att all olikhet i regionerna genom alla människors gemensamma överenskommelse enhälligt återförs till en enda och framdeles osårbar religion.

Denna mödosamma uppgift anförtror Han åt er som därtill utvalda män. Ur de himmelska härskarorna ger Han er hjälpande och tjänande änglaandar som må beskydda och leda er. Som därtill lämpligaste mötesplats bestämmer Han Jerusalem.”

 

 

(Fortsättning följer här i utdraget ur alla 19 kapitlen som pdf CusanusBokOmTrosfred )

(För att läsa texten rättvänd spara den på dator och vänd den rätt där så sidorna kommer parvis bredvid varandra!)

 

 

Lyssna på Elias i fem minuter om varför vi behöver studera Nicholaus Cusanus idag: https://youtu.be/pD1DVwwxIEM   

 

Bibliografi:

Nicolaus Cusanus: Om den fördolde guden. Dialog mellan en hedning och en kristen av kardinal Nicolaus Cusanus, år 1444 https://schillerinstitutet.se/nicolaus-cusanus-om-den-fordolde-guden/

 

Följ i Cusanus fotspår och inled en ny renässans för vår värld idag.  Öppet brev av Helga Zepp-LaRouche, grundare och internationell ordförande för Schillerinstitutet till alla att inleda en dialog mellan företrädare för olika religioner, men också akademiker, tankesmedjor och vanliga människor med god vilja, för att tillämpa Cusanus metod med motsatsernas sammanfallande på de akuta problemen i den rådande situationen.  November 2025.

Se också hemsidan https://schillerinstitutet.se/nicolaus-cusanus

Följande artiklar på engelska om Cusanus av Lyndon och Helga Zepp-LaRouche  på denna länk: https://schillerinstitute.com/wp-content/uploads/2025/11/Replicate-Cusas-Thinking-Revised-11-10.pdf?x67618&x67618

Av Lyndon LaRouche

2005 Man’s Original Creations

2007 Kepler and Cusa

2011 Reflections on a Work by Nicholas of Cusa: The Strategic Situation Now

2013 What was actually genius? Nicholas of Cusa, Kepler, and Shakespeare

2014 Brunelleschi-Cusa-Kepler: The Foundations of Modern Science

Av Helga Zepp-LaRouche

1992 Nicholas of Cusa and the Council of Florence

2012 A Vision For The Future of Humanity

2021 Learn from Nicholas of Cusa — An address to a gathering of international youth.

 

Video:

Helga Zepp-LaRouche in 2021: ‘Learn from Nicholas of Cusa!’ https://www.youtube.com/watch?v=nAqhkIYsj34

 

 

Läs mer på svenska om eller av Nicolaus Cusanus här:

Följ i Cusanus fotspår och inled en ny renässans för vår värld idag.  Öppet brev av Helga Zepp-LaRouche, grundare och internationell ordförande för Schillerinstitutet till alla att inleda en dialog mellan företrädare för olika religioner, men också akademiker, tankesmedjor och vanliga människor med god vilja, för att tillämpa Cusanus metod med motsatsernas sammanfallande på de akuta problemen i den rådande situationen.  https://schillerinstitutet.se/folj-i-cusanus-fotspar-och-inled-en-ny-renassans-for-var-varld-idag/

https://schillerinstitutet.se/tank-den-hogre-enheten-mansklighetens-framtid-for-att-losa-dagens-kris/ (Om uttalande om Cusanus av Påve Leo XIV  den 25 oktober 2025 under hans Jubelaudiens på Petersplatsen)

https://schillerinstitutet.se/nicolaus-cusanus-och-lyndon-larouche-hyllade-som-genier-av-fader-harry-bury/  (Fader Harry Burys återupprättelse av både Nicolaus Cusanus och Lyndon LaRouche.)

https://schillerinstitutet.se/nicolaus-cusanus-om-den-fordolde-guden/ (Dialog mellan en kristen och en hedning av Nicolaus Cusanus)

Läs vad Lyndon LaRouche själv skriver om Cusanus´ oerhörda betydelse för renässansen och vetenskapen i Introduktionen till hans grundkurs i ekonomi: “Så du vill lära dig allt om ekonomi:, Lektion 1”: https://schillerinstitutet.se/wp-content/uploads/2023/02/Allt-om-ekonomi-video-1-Svensktext.pdf

Biografisk artikel av hans främsta översättare till svenska teologie dr. Birgit H. Helander: ”Nicolaus Cusanus  en enhetens filosof”:  https://signum.se/artikelarkiv/nicolaus-cusanus-en-enhetens-filosof/

Skrifterna De pace fidei (Om trosfred) och De visione Dei (Gudsseendet) finns i svensk översättning liksom även en utförligare förklaring av Enheten i mångfalden enligt Nicolaus Cusanus från år 1999 på Artos förlag. Dessa böcker är slutsålda på sina förlag och finns möjligen på antikvariat.

Gudsseendet av Nicolaus Cusanus , Häftad, svenska, 2000-11-01 , Slutsåld, I översättning och med inledning av Birgit Helander. Nicolaus Cusanus (1401-1464)  ”I Gudsseendet försöker Cusanus leda läsaren i en praktisk handledning till uppnåendet till ett kontemplativt skådande av Gud. Som alltid Cusanus skrifter handlar det om att se enheten i mångfalden.”

 

Senaste Nytt