Rss Facebook Youtube Twitter Linkedin
Öppet brev till Hans Helighet, påve Leo XIV

Påvens strategiska resa till Turkiet och Libanon bygger fredsprocessen i regionen

Libanon med sitt gamla finanscentrum och dialog mellan sina många folkgrupper är ett viktigt alternativ till Israels imperiepolitik. Vatikanens inflytande är en viktig faktor i Libanon och därmed för hela fredsprocessen. Det är en av de viktigaste länderna där Påve Leo XIV har satt in sin nu öppet tillkännagivna Cusanusmetod för att skapa fred.

 

Cusanus var inte rädd för splittring, utan såg den som en möjlighet att skapa långsiktigt hållbar fred genom att söka vad han ”coincidentia oppositorum (motsatsernas sammanfallande)”, dvs. att lyfta fredsmedlingen till en sådan högre nivå där det finns gemensamma intressen. Så kan man finna en enighet mellan fiender som upphäver fiendskapen och ersätter den med värdefull gemenskap som grundval för fred.

 

Även besöket till Turkiet dagarna innan genomsyrades kors och tvärs av Cusanus´ fredsmäklarmetod. Påven talade om att bygga broar med exempel från Turkiets hängbro Kanakkale 1915 mellan Asien och Europa över Dardanellerna. Han hade valt bilden på denna bro, som logotype för hela sin resa till regionen (1).  I sin stora mässa i Istanbul uttryckte han sin glädje att denna bro nu följts tre broar över Bosporen. ”För att bättre förstå detta, låt oss titta på logotypen för denna resa, där en av de valda bilderna är en bro. Den kan också få oss att tänka på den berömda stora viadukten i denna stad, som korsar Bosporen och förenar två kontinenter: Asien och Europa. Med tiden har två andra övergångar tillkommit, så att det nu finns tre punkter som förbinder de två sidorna. …”

” Deras tre broar över sundet påminner oss om vikten av våra gemensamma ansträngningar att bygga broar av enhet på tre nivåer: inom gemenskapen, av ekumeniska relationer med medlemmar av andra kristna trosriktningar och i våra möten med bröder och systrar som tillhör andra religioner. Att vårda dessa tre band, stärka och utvidga dem på alla möjliga sätt, är en del av vår kallelse att vara en stad uppe på ett berg (jfr Matt 5:14-16).”  (2)

 

Strävan efter enhet fortsatte när påven i Turkiet besökte staden Iznik, som tidigare hette Nicaea och jubiléet för det stora kyrkomötet där för exakt 1700 år sedan (år 325) som ledde fram till kyrkornas trosbekännelse, en stor ekumenisk enighetsmanifestation mellan världens kyrkor.

 

Ett enat Libanon är viktigt för stabiliseringen av grannlandet Syrien, men också Jordanien, Irak och hela arabvärlden som länge varit beroende av det diversifierade landets av tradition frimodiga diskussion, bokutgivning, nyhetsmedia och utbildning. I sann enhetsanda från Cusanus var det just detta som Påve Leo XIV lyfte fram när efterlyste en ”polyfonisk anda” i sina tal till det libanesiska folket.

 

Till civila och religiösa ledare i Beirut betonade påven begreppet ”polyfoni”, som bör prägla deras önskan om ”enhet i mångfald”. Vatikanen citerade honom: ”Libanon kan stoltsera med ett livfullt, välutbildat civilsamhälle, rikt på unga människor som kan uttrycka hela nationens drömmar och förhoppningar. Jag uppmuntrar er därför att aldrig skilja er från ert folk, utan att med engagemang och hängivenhet ställa er till tjänst för ert folk, som är så rikt på mångfald. Må ni tala ett enda språk, nämligen hoppets språk, som genom att alltid börja om på nytt förenar alla. Må önskan att leva och växa i enighet som ett folk skapa en polyfonisk röst ur varje grupp.”

 

Påve Leo XIV har ofta hänvisat till det musikaliska begreppet polyfoni. Den 21 maj sade han: ”Polyfoni är inte bara en musikalisk teknik, utan en form som är genomsyrad av teologisk mening. Den tar den heliga texten och ’klär den i passande melodi’ så att den bättre kan nå de troendes förståelse.” I juni 2025 berömde påven Leo XIV polyfoniens skönhet och harmoni och kallade den en ”metafor för tro som styrs av den Helige Ande”.

 

I sina kommentarer i Libanon berömde påven folkets motståndskraft: ”Det finns en lysande egenskap som utmärker libaneserna, ni är ett folk som inte ger upp, utan som inför prövningar alltid vet hur man reser sig igen med mod. Er motståndskraft är ett avgörande kännetecken för äkta fredsmäklare, för fredsarbetet är i själva verket en ständig nystart. Dessutom känner engagemanget och kärleken till fred ingen rädsla inför uppenbara nederlag, låter sig inte avskräckas av besvikelser, utan blickar framåt och välkomnar och omfamnar alla situationer med hopp. Det krävs uthållighet för att bygga fred; det krävs uthållighet för att skydda och vårda livet.”

 

Påven noterade också det stora psykologiska problem som människor i världen står inför idag. ”Nästan överallt i världen omkring oss verkar en sorts pessimism och känsla av maktlöshet ha tagit över, där människor inte längre kan fråga sig själva vad de kan göra för att ändra historiens gång. Viktiga beslut verkar fattas av ett fåtal utvalda, ofta till skada för det gemensamma bästa, som om detta vore ett oundvikligt öde.”

 

Kvaliteterna hos en ”fredsstiftare” kräver dock att man fortsätter att kämpa för fred. ”Även när det kräver uppoffringar vågar fredsstiftare att hålla ut”, sade påven. ”Det finns tillfällen när det är lättare att fly eller helt enkelt bekvämare att flytta någon annanstans. Det krävs verkligt mod och framsynthet för att stanna kvar eller återvända till sitt eget land och att betrakta även något svåra situationer som värda kärlek och engagemang.”

 

Avslutningsvis återkom han återigen till den musikaliska analogin. ”Ni är ett folk som älskar musik. På festdagar blir detta till dans, ett språk av glädje och gemenskap. Denna aspekt av er kultur hjälper oss att förstå att fred inte bara är resultatet av mänskliga insatser, hur nödvändiga de än må vara. Fred är i själva verket en gåva som kommer från Gud och som framför allt bor i våra hjärtan. Den är som en inre rörelse som driver oss utåt och gör det möjligt för oss att låta oss ledas av en melodi som är större än oss själva, nämligen den gudomliga kärlekens melodi. De som dansar rör sig lätt, utan att trampa på marken, och harmoniserar sina steg med andras. Så är det också med freden, som är en resa inspirerad av Anden och som får våra hjärtan att lyssna, gör dem mer uppmärksamma och respektfulla mot andra. Må denna längtan efter fred, som kommer från Gud, växa bland er, för även i dag kan freden förändra ert sätt att se på andra och ert sätt att leva tillsammans i detta land, ett land som Gud älskar djupt och fortsätter att välsigna.”

 

 

Tags:

Senaste Nytt