Kinas fantastiska resa – från fattigdom till välstånd: Hur den gick till och vad den betyder för världen

Av Hussein Askary, styrelsemedlem i Belt and Road Institute in Sweden

En ny studie om hur klarade Kina resan från fattigdom till välstånd har utarbetats av styrelsen i Belt and Road Institute in Sweden (BRIX) som ingående har granskat den vitbok som den kinesiska statsledningens informationsavdelning nyligen gav ut under rubriken ”Kinas fantastiska resa från fattigdom till välstånd”.

BRIX hävdar att även om Kina är en unik nation med en unik historia och unikt politiskt system, som inte kan kopieras av andra länder, är det viktigt att känna till hur Kinas fantastiska resa från ett land i fattigdom på 1960-talet till att bli världens andra industrination gick till. Dessutom är det värdefullt att ta reda på vilka allmängiltiga och vetenskapligt viktiga lärdomar som kan dras av en sådan resa. Det är ett viktigt budskap till alla utvecklingsländer att målet att gå från fattigdom till hyggligt välstånd är fullständigt gripbart. Utmaningarna som tacklades och övervanns, tillsammans med de nu aktuella, är av största intresse. Detta kommer att bli allt viktigare allteftersom Kinas samarbete fördjupas med de 140 länder som anslutit sig till initiativet Belt and Road.

Xiaokang, som betyder “relativt välstånd”, har blivit ett nyckelord för Kinas kommunistiska parti (KKP), för regeringen och för människorna i Folkrepubliken Kina (FRK), som vägleder framtidsvisionerna och det praktiska handlandet. KKP har varit generöst, inte bara med bistånd till andra länder, utan också med att tillgängliggöra hela vidden av denna utvecklingsprocess, och dela med sig av hemligheterna bakom den framgångsrika resan.

Vitboken berättar om det arbete som utförts av Kinas ledning och folk sedan politiken för ”reform och öppnande” inleddes 1978, och ger en inblick i vad Kina har åstadkommit genom att förverkliga välstånd genom en allomfattande utveckling för alla.

När den ”fantastiska resan” påbörjades var Kina ett land som karaktäriserades av att 80 procent av befolkningen levde på landsbygden och 70 procent var sysselsatta i den primära sektorn (jordbruk, fiske och annan produktion av naturresurser). Kinas BNP var 149 miljarder dollar, motsvarande 385 yuan per capita och en genomsnittlig disponibel inkomst på 171 RMB. Detta visar vilka stora utmaningar som Kina och dess folk var beredda att ta itu med för att omvandla landet till ett urbaniserat och sofistikerat samhälle med ”relativt välstånd i alla hänseenden”.

Relativt välstånd i Kina är, enligt vitboken, tydligt på följande sätt: en hållbar och sund ekonomisk utveckling, ökad folklig demokrati, en blomstrande kultursektor, ökat folkligt välmående och stora förbättringar av naturmiljön.

Den fantastiska resan har hittills pågått i 43 år, där var och en av de fortlöpande femårsplanerna har formulerats för att engagera folket att ta itu med de allra viktigaste utmaningarna vid varje tidpunkt. Steg för steg har Kina omvandlat sig självt och folket har belönats för sitt hårda arbete genom ständiga förbättringar av sina levnadsförhållanden.

Detta är några av vitbokens höjdpunkter:

1. Som en del av Kinas industrialiseringsprocess har det skett en massiv intern migration från landsbygden (-40 procent) och till städerna (+40 procent). Men den stora utmaningen var hur man skulle finna en balans mellan den snabba tillväxten i städerna och eftersläpningen på landsbygden.
2. Ekonomin har växlats om från en majoritet sysselsatta i den primära sektorn (jordbruk) till en majoritet sysselsatta i den sekundära resp. tertiära sektorn (tillverkning resp. tjänster). Samtidigt har effektiviteten i produktion och vidareförädling av livsmedel höjts med hjälp av högteknologi.
3. Kina har byggt det största integrerade infrastruktursystemet i världen med det mest avancerade järnvägs- och höghastighetstågnätet i världen, vilket avsevärt förkortat de tidsmässiga avstånden inne i Kina och gjort det lättare att resa och transportera varor genom landet. Detta har också möjliggjort framväxten av ett effektivt system av industriella leveranskedjor inom landet.
4. Kina formulerade en målmedveten strategi för att minska fattigdomen och hade vid slutet av år 2020 lyft 770 miljoner människor ur extrem fattigdom.
5. Engel-koefficienten, som mäter andelen av de totala utgifterna för personlig konsumtion som går till livsmedel, har minskat för såväl stads- som landsbygdsbefolkningen och är nu halverad jämfört med 1978.
6. Den disponibla inkomsten per capita har ökat med nästan hundra gånger från 343 yuan år 1978 till 32189 yuan år 2020. Gapet i disponibel inkomst per capita mellan människor i städerna (43834 yuan) och människor på landsbygden (17131 yuan) är fortfarande stort och väcker bekymmer.
7. Gapet mellan städernas och landsbygdsbefolkningens disponibla inkomst per capita har minskat stadigt för vart och ett av de 13 åren sedan 2008, och låg på 2,56:1 år 2020.
8. Kina har gjort stora ansträngningar för att förebygga och minska miljöförstöring, med stora framsteg i arbetet med att himlen ska vara blå, vattnet klart och marken fri från föroreningar.
9. Kina har dramatiskt minskat fattigdomen i världen och gjort nya erfarenheter till nytta för hela mänsklighetens modernisering, med sin politik för öppning som har främjat samarbeten med andra länder till ömsesidig nytta (win-win).
10. Kinas erfarenheter öppnar nya perspektiv för de länder och folk som eftersträvar både snabb tillväxt och oberoende, och de kinesiska framgångarna erbjuder dem betydande möjligheter till utveckling.

Vid slutet av 2020 intog Kina första platsen i fråga om varuhandel och reserver av utländsk valuta, och låg på andra plats i handeln med tjänster och konsumtionsvaror. År 2020 var Kina den största mottagaren av utländska direktinvesteringar. Kina är största handelspartner för 50 länder och regioner och en av de tre största partnerna för 120 länder. Den kinesiska ekonomiska tillväxtens dynamiska karaktär, landets potential och ekonomiska stabilitet underbyggs av en befolkning på 1,4 miljarder som strävar efter att uppnå välstånd och en bättre levnadsstandard genom hårt arbete. ”Detta inkluderar en medelklass på 400 miljoner människor som ständigt ökar och erbjuder en jättemarknad som växer mer än någon annanstans i världen”, betonar vitboken.

Kinas förverkligande av ett ”relativt välstånd i alla hänseenden” och elimineringen av den extrema fattigdomen inför hundraårsjubileet i år av KKP:s grundande, innebär att man uppnått ett delmål på vägen mot det slutliga målet om ”nationens pånyttfödelse” år 2049, vid hundraårsjubileet av Folkrepubliken Kinas grundande. Andra viktiga etappmål måste också nås. År 2025 skall “Made in China” ersättas av nästa steg som är ”smart tillverkning i Kina”. År 2035 planerar Kina att uppnå ”grundläggande socialistisk modernisering”, där nivåerna på teknologisk utveckling, innovation och levnadsstandard är de högsta i världen, samtidigt som formerna för det nationella styret har moderniserats. Till år 2049 planerar Kina att uppnå målet att bygga ”ett modernt socialistiskt land som är rikt, starkt, demokratiskt, kulturellt högtstående, harmoniskt och vackert”. Med tanke på Kinas hittillsvarande framgångar förefaller dessa mål, om inte utländska krafter eller oförutsebara kataklysmiska händelser kommer emellan, vara möjliga att nå.

De avgörande framgångsfaktorerna för denna fantastiska resa är enligt BRIX:

1. Urbanisering till helt nya kluster av städer.
2. Massiva investeringar i nationell infrastruktur (”utvecklingskorridorer”).
3. Höjning av hela samhällets produktivitet med hjälp av industrialisering, utbildning och kompetenshöjning för arbetskraften.
4. Landsbygdsutveckling, jordbrukets rationalisering och reformering.
5. Teknologiska framsteg och innovationer.

SLUTSATSER

1. Det mest påfallande i Kinas fantastiska resa, är fastheten i visionen, planeringen och genomförandet för att nå de utstakade målen i varje skede. Det har varit möjligt tack vare det av KKP ledda politiska och sociala systemet, som med sin starka centralisering har kunnat mobilisera krafter och resurser, från den högsta regeringsnivån genom hela beslutskedjan och ledningsstrukturerna ända ned till de lokala styrena i städerna och byarna, för att genomföra en bestämd vision och plan och få det att fungera. Effektiviteten i beslutsstrukturen, i kombination med folkets och partimedlemmarnas tillit och hårda arbete, har flyttat berg. Denna faktor i Kinas utveckling står fram som unik för Kina.

2. Vad världen kan lära av detta, är vikten av visioner och formulering av långsiktiga utvecklingsmål med etappmål, till exempel i form av femårsplaner. Särskilt för utvecklingsländer är långsiktiga mål och visioner oundgängliga i den ekonomiska planeringen. En beslutsamhet hos det politiska systemet att genomföra dessa mål och samtidigt ha stöd av folkviljan är nödvändigt.

3. Kina klarade så småningom av den hårfina balansgången mellan en långsiktigt hållbar utveckling och hanteringen av ständigt växlande interna och externa ekonomiska omständigheter. Tack vare sin blotta storlek, resurser och organisation har Kina visat att även om man tvingas manövrera på ett stormigt hav i kristider, så håller man fast vid kursen. Efter varje oförutsedd kris, som 2008 års internationella finanskris och 2020 års covid-19-pandemi, vilka båda lamslog världen, lyckades Kina snabbt komma tillbaka och till och med hjälpa andra nationer. Forskning om hur Kina klarade dessa två kriser skulle vara värdefull.

4. Kina klarade av att skapa en relativt god balans mellan snabb tillväxt i städerna och långsam landsbygdsutveckling. Även om det tog relativt lång tid, började till slut levnadsstandarden och produktiviteten på landsbygden öka till måttliga nivåer. Detta gjorde att landsbygden började bidra till nationens allmänna tillväxt i stället för att utgöra ett hinder eller en börda. Avgörande faktorer var än en gång massiva investeringar i infrastruktur, tekniköverföring och hängivet arbete av experter och partimedlemmar som skickades ut för att lära ut nya yrkesfärdigheter och organisera landsbygdsbefolkningen. Detta är universella framgångsfaktorer som alla nationer kan ta efter.

5. Genom att bygga ”ett samhälle med relativt välstånd i alla hänseenden” bidrar Kina till att bygga visionen om ”ett globalt samfund med gemensam framtid”, där alla nationer samarbetar om att gemensamt bygga Belt and Road.

UTMANINGAR

Vitboken pekar ut de utmaningar som Kina står inför:

“En obalanserad och otillräcklig utveckling utgör fortfarande en stor utmaning. Reformåtgärderna är på viktiga områden ofullständiga; innovationskapaciteten räcker inte för att understödja en högkvalitativ utveckling; grunden för jordbrukets utveckling behöver stärkas ytterligare; inkomstskillnaderna och gapet mellan städer och landsbygd och mellan regioner kvarstår som ett allvarligt problem; skydd för ekologi och miljö kräver ytterligare ansträngningar; och det finns fortfarande svaga länkar i tryggandet av människors välfärd och sociala omsorg.”

Vitboken pekar också på externa utmaningar som påverkan från en exceptionell pandemi, och motstånd mot ekonomisk globalisering från vissa krafter. Djupgående konflikter dyker upp runt om i världen, vilka för med sig instabilitet och osäkerhet. Det blir allt svårare att säkra världsfreden och främja gemensam utveckling.

Utmaningar gällande den interna dynamiken och ojämlikheten är inga oväntade hinder på vägen. Inkomstskillnader och otillräckligt med innovationer identifierades av president Xi redan 2015 som en del av dynamiken när man gör snabba språng framåt mot de nationella målen och hänger också samman med det kinesiska samhällets realiteter.[1] Klokheten ligger i att inte sopa dem under mattan, utan att ta tag i dem.

KRITISKA PÅPEKANDEN

Författarna till vitboken skulle ha gjort många av världens nationer och ekonomistudenter en stor tjänst om de hade besvarat frågor som:

1. Hur har denna i mänsklighetens historia oöverträffade bedrift finansierats?
2. Det är uppenbart att Kina många gånger provade sig fram när man gav sig ut på bokstavligt talat okända vatten. Vilka lärdomar drogs av misslyckanden och misstag?
3. Den kinesiska ledningen har under det gångna årtiondet lagt stor vikt vid arbetet med att bekämpa korruption, baserat på 2008-2012 års plan för att införa och förbättra ett system för bestraffning och prevention av korruption. Korruptionsbekämpning har varit ett viktigt led i programmet för reform och öppning av ekonomin, särskilt sedan 2012. Detta tas inte upp i vitboken. En närmare utveckling av detta ämne skulle ha betydelse internationellt för att tillbakavisa påståenden om korruption i samband med Kinas projekt utomlands. På 2019 års BRI-toppmöte uttalade president Xi maningen att ”verka i dagsljuset och bekämpa korruption med nolltolerans”.

Sammanfattningsvis är vitboken ett utmärkt verktyg för forskare, ekonomer och politiska beslutsfattare runt om i världen som vill förstå Kinas fantastiska ekonomiska utveckling, både hur man gjorde det och vad man kan lära sig av det. Att Kina delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter till andra nationer är ytterligare ett tecken på landets generositet och goda vilja.

[1] I en diskussion om vetenskapens roll som drivkraft för varje nations utveckling, sa president Xi i sitt tal till femte plenarmötet i KKP:s 18:e Centralkommitté den 29 oktober 2015: “Innovationsutveckling fokuserar på tillväxtens drivkrafter. Vår förmåga till innovation är otillräcklig. Vår vetenskap och teknik är inte fullt utvecklad och är oförmögen att skapa det momentum som krävs för att stödja den ekonomiska och sociala utvecklingen. Detta är akilleshälen för en så stor ekonomi som Kinas.”

Hela BRIX granskning av vitboken finns på: 

Paper Review: China’s Epic Journey from Poverty to Prosperity – Belt & Road Institute in Sweden (brixsweden.org)

Hela den kinesiska vitboken utgiven på engelska av Kinas statslednings informationsavdelning finns på:

“China’s Epic Journey from Poverty to Prosperity”.