Av Megan Dobrodt (EIR.NEWS) — 29 oktober 2025 Mitt i en mycket snabbt föränderlig och alltmer spänd och farlig global strategisk situation fokuserade Helga Zepp-LaRouche sin internationella webcast den 29 oktober på betydelsen av påven Leo XIV:s tal den 25 oktober, där han lyfte fram kardinal Nicolaus av Cusanus revolutionära bidrag, särskilt Cusanus begrepp om motsatsernas sammanfallande. (Webcast den 29.10) I talet till tiotusentals människor på Petersplatsen sade påven att Cusanus levde i ”en annan orolig tid, 1400-talet”, då ”många av hans samtida levde i skräck, andra tog till vapen…” men Cusanus ”trodde på mänskligheten. Han förstod att det finns motsatser som måste hållas samman”.
”Jag tror att det förmodligen är, enligt min mening, den viktigaste världsstrategiska interventionen nu”, sade Zepp-LaRouche, ”för det påven gör är att han lyfter diskussionen till en nivå där en lösning är möjlig.”
Zepp-LaRouche är en av världens främsta forskare på Cusanus idéer inte bara i fråga om teori utan även som praktik. Hon lyfte fram Cusanus metod med motsatsernas sammanfallande som ”en metod för att tänka, hur man [kan undvika att fastna] i detaljerna i olika problem, utan hur man kan träna sin hjärna att tänka på helheten. Detta är extremt viktigt, fortsatte hon. ”Påven tillämpar detta mycket tydligt på den politiska situationen, för om man ser på alla konflikter i världen idag, om man ser på situationen i Mellanöstern eller Ukraina eller Karibien, om man bara ser på fakta, krisens historia, spänningarna och de inblandade personerna, kommer man aldrig att hitta en tillfredsställande lösning. Men om man börjar helt tvärtom, om man tänker på det ena (helheten) först, i detta fall den enda mänskligheten – det som förenar oss alla – och sedan från den upphöjda synvinkeln betraktar den konkreta krisen, kan man alltid hitta en lösning… Man kan tillämpa den metoden på alla problem, på politik, ekonomi, militära frågor, sociala frågor, kulturella frågor, eftersom det är ett sätt att lösa konflikter som gör just det: att man kan se hoppet om att tänka fram nästa steg i utvecklingen av mänskligheten, man kan se något som inte existerar men som kan åstadkommas av människor med god vilja genom samordnade insatser. Så detta är ett mycket vackert ingripande…”.
Civilisationer kollapsar – eller inte – beroende på om en kultur, ett folk, är kapabelt att kasta bort sina missvisande, ibland tragiska, axiom. Ett folk kan anamma en lösning som tidigare verkade omöjlig. Lösningarna finns på bordet.
Ett avtal mellan Ryssland, Kina och USA om att bygga en tunnel under Berings sund skulle kunna förändra det strategiska landskapet i grunden och skapa en öppning för varaktig fred. Oasplanen, med fokus på Palestina och Israel, skulle kunna ge hela Sydvästasien en livskraftig och ljus framtid. Vi måste idag ta tillfället i akt och utnyttja den strategiska interventionsmekanismen i Cusas Coincidence of Opposites (motsatsernas sammanfallande) för att flytta den politiska dialogen till den högre ”enheten”, mänsklighetens framtid under det kommande årtusendet, den högre nivå där lösningarna på dagens extremt farliga situation finns.
Vatikannyheterna om Cusanus: ”Vi hoppas på det vi inte ser”
26 oktober 2025 (EIR.NEWS) – Den katolska kyrkans publikation Vatican News rapporterade söndagen den 26 oktober om påven Leo XIV:s ord under sitt jubeltal lördagen den 25 oktober om vikten av den än så länge relativt okände, men centrala figuren inom den italienska renässansen, kardinal Nikolaus Cusanus (1401–1463). Påven talade om Cusanus, inte till en grupp teologer eller kardinalskollegiet, utan till hela den katolska kyrkan, representerad av de tiotusentals entusiastiska troende som samlats på Petersplatsen för hans tal till Jubelåret. Påven Leo koncentrerade sig på den ”hoppets teologi” som Cusanus och hans verk så tydligt förkroppsligade.
”Med hjälp av exemplet Nikolaus Cusanus förklarade påven Leo att hoppet kvarstår även när vi inte känner till alla svar. Han förklarade att Nikolaus under 1400-talets oroliga tider inte kunde se någon enhet inom kyrkan eller några utsikter till fred i en tid då kristendomen hotades av yttre krafter”, står det i tidningen.
”Trots detta, sade påven, fortsatte Nikolaus att hoppas, behöll sin tro på mänskligheten och förstod att ’det finns motsatser som måste hållas samman, att Gud är ett mysterium där det som står i spänning finner enhet’. Nikolaus, sade han, ’visste att han inte visste, och kom därmed att förstå verkligheten allt djupare’. ’Vilken stor gåva för kyrkan!’, sade påven.”
”Vilken uppmaning till förnyelse in i hjärtat! Från Nikolaus”, fortsatte han, ”kan kyrkan lära sig att skapa utrymme, att hålla samman motsatser, att hoppas på det som ännu inte syns.”
Artikeln, med titeln ”Påven vid jubelaudiensen: Vi hoppas på det vi ännu inte ser”, hade underrubriken: ”Vid jubelaudiensen på lördagen lyfter påven Leo XIV fram exemplet Nikolaus Cusanus, ’en stor tänkare och en enighetens tjänare’, som hjälper oss att förstå att vi kan fortsätta att hoppas även när vi inte har alla svar.”
Cusanus ontologisk-filosofiska metod och hans ekumeniska diplomati har varit grunden för den inställning som Schillerinstitutets grundare och ordförande Helga Zepp-LaRouche har förkunnat sedan hon grundade institutet 1984, tillsammans med upptäckterna inom fysisk ekonomi av hennes avlidne make, Lyndon LaRouche – något som kallades: ”Den kristna ekonomins vetenskap”. Zepp-LaRouches insatser för att återuppliva den allmänna kunskapen om Cusanus i Europa och USA går tillbaka till 1970-talet, i en hel serie konferenser, symposier, tal och skrifter. Zepp-LaRouche uppmärksammades ofta i uttalanden av påvarna Johannes Paulus II och Benedictus XVI om Cusanus, som en gång ansågs vara en kontroversiell figur inom kyrkan.
Se Zepp-LaRouches tal från maj 1989, ”Nicholas of Cusa and the Council of Florence” (Nikolaus Cusanus och Florenskonciliet), och hennes tal från maj 2001, ”A Contribution for Nicolaus of Cusa’s 600th Birthday: A Dialogue of Cultures” (Ett bidrag till Nikolaus Cusanus 600-årsdag: En dialog mellan kulturer).
Folkmassan lyssnar på påvens tal 25.10 2025 på Petersplatsen.
Påve Leo XIV talade på Petersplatsen den 25 oktober om kardinal Nikolaus Kusanus och hans ”hoppets teologi”. Påven sa: ”Han hette Nikolaus, kom från Kusa i Tyskland och är känd som Nikolaus Cusanus. Han kan lära oss att hopp även innebär att bejaka osäkerheten ..”. Cusanus såg att kyrkan inte var enad, utan skakades av motstridiga strömningar och var splittrad mellan öst och väst. Han såg att det inte var fred i världen eller mellan religionerna. Men när han reste som påvlig diplomat bad han och reflekterade. Därför är hans skrifter fulla av ljus.” Många av hans samtida levde i skräck. Andra tog till vapen och förberedde nya korståg. Nikolaus valde dock från tidig ålder att umgås med dem som hade hopp, med dem som fördjupade sig i nya vetenskaper, läste klassikerna och återvände till källorna. Han trodde på mänskligheten. Han förstod att det finns motsatser som måste hållas samman … Han kallade det ” Coincidentia Oppositorum – ”motsatsernas sammanfallande” – Det är den viktigaste av Kusanus idéer och den centrala tanken som en ”komplexitetens diplomati ” måste bygga på.
1976 beskrev Lyndon LaRouche, ekonom och statsman, detta som teorin om högre mångfalder i en artikel som publicerades i tidningen New Solidarity med den imponerande titeln ”Heuristic Application of the Higher Theory of Manifolds to the Current Strategical and Subsumed Tactical Situation” , ”Heuristisk tillämpning av den högre teorin om mångfalder på den aktuella strategiska och underordnade taktiska situationen.” Men låt dig inte skrämmas. Tänk på ordet ”heuristisk” i relation till behovet av att utforma en metod för att hitta en lösning på ett problem som verkar vara olösligt, genom en rigorös konstruktion av ett tankeexperiment. Einsteins tankeexperiment om relativitetsteorin gjorde det till exempel möjligt för honom – och för oss – att föreställa oss, och därmed lösa problem, med avseende på processer som vi inte kunde uppleva direkt. Det är så vi går bortom våra sinnen till en högre ordning av sanning.
Lyndon LaRouche hävdar i sin artikel ”högre mångfalder (higher manifolds)” att ”om man föreslog att tvinga befintliga regeringar att direkt genomföra [finansreformen Internationella utvecklingsbanken], måste uppgiften formellt sett verka omöjlig. Men om man tydligt förstår möjligheten till en snabb följd av mellanliggande utvecklingar, står inga sådana svårigheter som initialt verkar råda, i vägen för oss.”
Beringssundstunneln mellan USA och Ryssland är ett exempel på en sådan högre diplomatisk mångfald .
”Plötsligt” beskrivs en idé som i ett sekel ansågs omöjlig eller opraktisk som ytterst ”genomförbar”.
Det är mycket möjligt att man, genom att använda förslaget om en tunnel under Berings sund som ett diplomatiskt verktyg för att omforma de fysiska och ekonomiska relationerna mellan inte bara USA och Ryssland, utan också Kina och Japan, Nord- och Sydkorea och till och med det svåraste fallet, USA och Kanada, ”plötsligt” kan genomföra en helt annan plan för Stillahavsområdet än den som utformats av krigshökarna, även om det för kort tid sedan skulle ha verkat omöjligt.
