Även om den nyligen publicerade amerikanska nationella säkerhetsstrategin (NSS) mottogs av vissa ledande kretsar i Europa med en blandning av tandagnisslan, raseriutbrott och förtvivlan, bör den under rådande omständigheter betraktas som en förklädd välsignelse.
Av Helga Zepp-LaRouche
Den representerar ett uppbrott från Biden-administrationens säkerhetsdoktrin om USA:s ledarskap i en unipolär världsordning, i riktning mot en mer balanserad politik gentemot Ryssland och hänsyn till den globala maktförskjutningen mot Kina, vilket ger möjlighet till en rationell omvärdering av våra egna säkerhetsintressen och omläggning av den internationella säkerhetsarkitekturen.
Dokumentet förbjuder uttryckligen ytterligare utvidgning av Nato, vilket de facto utesluter ett Nato-medlemskap för Ukraina, eftersom den så kallade ”koalitionen av villiga” inte kan tvinga igenom ett sådant medlemskap mot USA:s vilja. Det innebär också i praktiken ett slut på konceptet med ett ”globalt Nato” och på ”interoperabiliteten” mellan Europeiska unionen (EU) och detta globala Nato.
I stället för att fräsa om att man inte behöver ”råd från utlandet”, som den tyske utrikesministern Wadephul uttryckte det, skulle européerna göra klokt i att ta på allvar den obestridligen hårda varningssignalen i NSS-dokumentet, nämligen att den europeiska kontinenten kommer att vara oigenkännlig om 20 år om den nuvarande ekonomiska nedgången fortsätter. Dokumentet varnar till och med för en ”utplåning av civilisationen”.
Det största misstaget vi i Europa skulle kunna göra just nu vore att arrogant avfärda denna varning som ytterligare ett bevis på president Trumps oberäknelighet.
För den europeiska ”civilisationens utplåning” hotas inte bara av en fortsättning av den nuvarande ekonomiska politiken – massiva åtstramningar inom alla sociala områden till förmån för en samvetslös vapenindustri – utan ännu mer av det absolut oansvariga och hopplösa försöket att tillfoga Ryssland ett ”strategiskt nederlag”.
Den nya amerikanska nationella säkerhetsstrategin (NSS) erbjuder en mycket nödvändig möjlighet att dra sig ur Nato, eftersom organisationen för en strategi som sedan länge inte motsvarar våra grundläggande säkerhetsintressen. Sedan kalla krigets slut borde Nato ha upplösts, precis som Warszawapakten 1991, till förmån för en fredsordning för 2000-talet, vilket hade varit fullt möjligt vid den tidpunkten. I stället förvandlade sig Nato från en tidigare defensiv allians till en offensiv allians.
Den sista droppen kom när den högst rankade officeren inom Nato, amiral Giuseppe Cavo Dragone, ordförande för Natos militära kommitté, i en intervju efterlyste ett ”mer aggressivt svar från Nato på kriget i Ukraina”. En ”förebyggande attack” mot Ryssland var också tänkbar, sade han, vilket naturligtvis skulle betraktas som en ”defensiv åtgärd”. George Orwell, någon? ”Angrepp är försvar, krig är fred!”
President Putin svarade med obestridlig tydlighet att Ryssland inte hade någon avsikt att starta ett krig med Europa. Han hade redan betonat detta hundratals gånger. Men om Europa själv skulle starta ett sådant krig, tillade han, skulle Ryssland vara ”omedelbart redo” och en sådan konflikt skulle avslutas mycket snabbt till Rysslands fördel, till skillnad från den ”kirurgiska” metod som används i Ukraina. Den ryska statsvetaren Sergei Karaganov var ännu mer direkt i en intervju med Eva Peli den 30 oktober i Moskva, där han konstaterade att om ett stort krig bröt ut i Europa skulle Europa upphöra att existera.
Medan de amerikanska och ryska regeringarna gör allvarliga ansträngningar för att avsluta kriget genom förhandlingar, fortsätter den europeiska ”koalitionen av villiga”, bestående av Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Polen, Östersjöstaterna och EU-kommissionen, att inrikta sig på att tillfoga Ryssland ett ”strategiskt nederlag”. Det måste vara uppenbart för varje tänkande människa att detta är omöjligt mot den som nu är världens starkaste kärnvapenmakt, om man inte är beredd att acceptera mänsklighetens undergång. Efter det senaste mötet mellan Natos utrikesministrar i Bryssel anklagade Ungerns utrikesminister Szijjártó dessa europeiska krafter för att försöka hindra fredsansträngningarna och dra in Europa i ett krig med Ryssland. Ungerns premiärminister Orban varnade till och med på lördagen (6 december) i ett tal i staden Kecskemet för att europeiska ledare redan hade fattat beslut om att gå i krig mot Ryssland och berättade att en stor ungersk delegation i stället skall besöka Moskva inom de närmaste dagarna.
Trots att man i Tyskland måste upprepa mantrat att det är ”Putins oprovocerade anfallskrig i strid med internationell rätt” i varje uttalande om kriget i Ukraina för att undvika att stämplas som Putins marionett, är den nästan enhälliga uppfattningen i hela globala Syd och bland amerikanska experter som Jeffrey Sachs, John Mearsheimer, Ray MacGovern, Chas Freeman och många andra är att det var Natos femfaldiga expansion österut med 1 000 km – i strid med löftet i slutet av kalla kriget att inte expandera Nato ”en tum” österut – som utlöste kriget. Tvärtom, när en diplomatisk lösning mellan Putin och Zelensky praktiskt taget var överenskommen i mars 2022 med Istanbulavtalet, såg Europa, och naturligtvis dåvarande president Biden, tyst på när Boris Johnson omintetgjorde möjligheten. Nu, när det finns en berättigad förhoppning om att kriget kan avslutas av Trump och Putin och relationerna mellan de två största kärnvapenmakterna kan normaliseras, talar Nato om förebyggande angrepp!
Nato är inte längre en atlantisk försvarsallians, utan ser sig själv som den militära armen som ska försvara den unipolära världsordning som har upprätthållits sedan kalla krigets slut. Men den ordningen har för länge sedan ersatts av partnerskapet mellan länderna i det Globala Syd, som inte längre är villiga att underkasta sig det kollektiva västvärldens imperialistiska och koloniala strukturer, utan bygger en ny världsekonomisk ordning med sina BRICS- och SCO-organisationer, baserad på suveränitet och ömsesidig och jämlik utveckling. Vi får inte motsätta oss denna nya världsordning, som sätter punkt för 500 års kolonialism och gör det möjligt för länderna i den globala majoriteten att för första gången övervinna fattigdom och underutveckling. Vi måste snarare samarbeta med dessa länder och därmed inleda ett nytt kapitel i mänsklighetens historia!
I dessa tider av epokgörande förändringar finns det flera regionala kriser som kan eskalera till ett stort krig. Efter den pågående katastrofen i Mellanöstern har en ny och mycket farlig eskalering mellan Japan och Kina nyligen brutit ut. Nu när premiärminister Takaichi har ifrågasatt principen om ett enda Kina, som är obestridlig enligt internationell rätt, och till och med tagit upp möjligheten av ett japanskt militärt ingripande i Taiwan, växer oron i hela Indo-Stillahavsregionen över militarismens återuppkomst i Japan, som påminner mycket om den som inträffade i Europa och väcker de mest fruktansvärda minnena av axelmakternas gemensamma agerande under andra världskriget, som orsakade 27 miljoner döda i Sovjetunionen och 35 miljoner döda i Kina.
Om vi har lärt oss någonting av de två världskrigen, är det nu dags att ta igen det vi tappade bort i slutet av kalla kriget, när vi tog fel väg. Vid den tiden fanns det inte längre någon fiende, så det hade varit mycket enkelt att etablera en ny internationell fredsordning. I dag, 35 år senare, är det uppenbart att den arroganta och kortlivade förutsägelsen om ”historiens slut” var helt felaktig, liksom den enorma bumerangeffekten av försöket att upprätta en unipolär världsordning.
Sverige måste besluta att lämna Nato och samtidigt sammankalla en ny konferens i traditionen av Westfaliska freden, där en ny internationell säkerhets- och utvecklingsarkitektur måste tas fram som tar hänsyn till alla nationers intressen på denna planet.1
Kinas president Xi Jinping har redan föreslagit en liknande strategi med sitt initiativ för global styrning. President Putin har också lagt fram idén om en eurasisk säkerhetsarkitektur. Det finns också hopp eftersom ungdomar i Tyskland genomför skolstrejker, för de vill varken tjäna som kanonmat eller skjuta människor i främmande länder.
Vi har nått en punkt i mänsklighetens universella historia där vi måste lämna bakom oss inte bara ett halvt årtusende av kolonialism, utan också det tankesätt som ledde till två världskrig under 1900-talet: geopolitik. Vi måste en gång för alla lämna bakom oss den barbariska idén att vi alltid behöver en fiende, att människan är en varg mot sina medmänniskor, som Thomas Hobbes, ideologen bakom det brittiska imperiet, trodde.
Denna barbariska syn på mänskligheten kommer till uttryck i Natos reklamfilm ”From Foresight to Warfight” (Från framsynthet till krigföring), där det sägs: ”Krig kommer alltid att förbli en väsentlig mänsklig angelägenhet, manipulation av känslor och förståelse kommer att vara lika viktigt som att neka tillgång till vårt utrymme, det mänskliga sinnet kommer att vara ett slagfält i sig självt …” Den som tittar på denna film och inte förkastar denna sjuka världsbild har redan förlorat kampen om sitt eget sinne.
Vi är den enda kända arten i universum som är utrustad med ett kreativt förnuft, och vi måste nu använda det genom att sätta idén om en enda mänsklighet i första rummet när vi upprättar en ny ordning.
- Läs ”10 principer” som är förslaget från Helga Zepp-LaRouche till att lyfta säkerhetsordningen till en nivå där den kan säkra global fred och ekonomisk utveckling: https://schillerinstitutet.se/helga-zepp-larouche-10-principer-for-fred-och-utveckling/
- Natos reklamfilm: https://www.youtube.com/watch?v=gUeOJ5pMHiQ
