Nato och Sverige har hamnat på fel sida av historien

Nato och Sverige har hamnat på fel sida av historien

Elias talade för Schillerinstitutet i Sverige och sa detta i sitt tal den 6 augusti på Hiroshimadagen i Kungsträdgården, Stockholm:

Nato och Sverige har hamnat på fel sida av historien

Våren 1992 färdigställdes en serie interna dokument i Washington. De gick under namnet Defense Planning Guidance (DPG) och handlade om hur USA och dess allierade skulle hantera den nya världsordning som uppstått i och med Sovjetunionens fall och Warszawa-paktens upplösande.  

Det enda raka hade givetvis varit att även upplösa Nato, då dess existensberättigande försvunnit men strategin utformades istället i ljuset av det nyligen avslutade första Gulfkriget, där USA samlat ihop en koalition av 39 länder mot Irak, inklusive logistiskt stöd från Sovjetunionen i dess sista dagar. Den tänkta världsordning som DPG föreskriver är “förhindra uppkomsten av potentiella fiender”. De verktyg som stod till buds för att åstadkomma detta var just det som sjösattes och blev standardmodellen i Irak i och med Gulfkriget och dess efterdyningar:  

  1. Sanktioner för att slå ut ekonomin och skapa internkonflikter 
  1. Samla ihop en koalition antagonister för att ge insatsen skenbar internationell legitimitet 
  1. Militärt våld, om de inte lyder 

Huvudarkitekten bakom både Gulfkriget och DPG var ett statsråd på amerikanska Försvarsdepartementet vid namn Paul Wolfowitz och när delar av DPG läcktes till media fick det därför smeknamnet Wolfowitz-doktrinen, för att föra tankarna till kalla krigets Truman- och Brezjnev-doktriner. På grund av läckaget genomfördes DPG aldrig som officiell utrikespolitik då och George Bush sr förlorade omvalet 1992, men tillvägagångssättet var genom Gulfkriget på plats som prejudicerande rättesnöre. 

Vad som också blev tydligt i och med Sovjetunionens fall var att “kommunism” bara var ett kodord för bångstyriga stater, vars regeringar borde bytas ut mot mer fogliga sådana, det som idag är känt som “regimskifte”.  

Den som tror att regimskifte enbart gäller uländer eller forna öststater misstar sig dock. Minns att självaste USA var föremål för regimskifte i april 1945, när president Franklin Roosevelt avled och Truman-administrationen rensade ut alla medarbetare trogna Roosevelts politik, vilket ledde till atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. År 2001 genomfördes det kanske mest kända regimskiftet, också mot USA, nämligen 9/11-attackerna mot World Trade Center. Hur eller vem som utförde själva attentaten är inte det intressanta – det relevanta är att samma personer som 10 år tidigare utarbetat DPG (Dick Cheney, Paul Wolfowitz m fl) nu åter satt i regeringen och fick igenom den som officiell amerikansk utrikespolitik, omdöpt till Bush-doktrinen. 

Nu lät man den utslitna masken falla. Borta var kalla krigets subversiva infiltration. Borta var Clinton-erans skenheliga stöd till dumsnälla nickedockor som Boris Jeltsin. Knappt hade dammet lagt sig på Manhattan så invaderades Afghanistan och störtades i kaos och religiös fanatism. Strax följde Irak, Libyen och Syrien. Samtidigt som Irakkriget rasade 2003 skedde även en mindre uppmärksammad operation i en före detta Sovjetrepublik som tydligt avslöjar hur Wolfowitz-doktrinen åberopas och verkställs. 

Georgiens president Eduard Sjevardnadze skrev på ett 25-årskontrakt med ryska Gazprom. Stort misstag – han störtades och marionetten Saakasjvili sattes in. På tre röda togs stora IMF-lån, vilket är nykolonialismens kännemärke. Dessa användes för att expandera och rusta upp stridskrafterna. Mot vem visade sig fyra år senare när de startade krig mot Ryssland genom att invadera Sydossetien och angripa ryska trupper utstationerade på FN-mandat. 

Vad är relevansen av detta? Jo, samma personer fortsatte i Ukraina med orangea revolutionen året efter. Leonid Kutjma störtades av liknande skäl som Sjevardnadze i Georgien och vi vet hur det har gått där med statskupp, nazister och etnisk rensning. Nato och Sverige har hamnat på fel sida av historien, så att säga. 

Wolfowitz-doktrinen handlar om världsherravälde, liksom man med Hiroshima-bomben för 78 år sedan ville skrämma världen till lydnad med ett vapen så hemskt att ingen skulle våga utmana imperiet. Som ni vet har USA idag över 5000 Hiroshima-bomber och värre. 

Wolfowitz-doktrinens kärnvapenbestyckade nykolonialism har dock inte kunnat kuva världens frihetstörstande länder och folk. Ryssland och Kina visar otvetydigt att de inte tänker bli lydstater åt mobbaren med det längsta kanonröret. 

Bakom sig har de Globala syd, vilka snarare borde heta “Globala majoriteten”, då de omfattar över 80 procent av världsbefolkningen. Ett av världens fattigaste länder Niger har likt David mot Goliat stoppat uranleveranserna till sina franska kolonisatörer. Frankrike även de en av bödlarna i Natos ledband i Ukraina, tillika kärnvapenmakt. Omedelbart fick Niger stöd av Mali, Burkina Faso, Benin, Eritrea m fl, vilket framgick på Afrika-toppmötet i St. Petersburg. 

Vinden har alltså vänt. Sverige har ju en föga ärofylld historia av att välja den vinnande sidan i sista sekunden, så låt oss i detta fall ha lite mer framförhållning. 5000 atombomber kan liksom jättar som Goliat verka skrämmande men som den bibliske David och dagens Niger visar räcker det att en vågar stå upp för det rätta så har men den tigande massans stöd, med knutna nävar i sina allt tommare byxfickor. 

Så ta steget och kommandot för det enda rätta. Utan Goliat flydde ju filistéerna vind för våg, trots en armé vida överlägsen israeliternas. Låt oss gå från “en svensk tiger” till “ett svenskt Niger”. Tack!

 

Se en sammanställning om den Historiska demonstrationen Humanity for Peace på Hiroshimadagen den 6.8 2023 i Kungsträdgården i Stockholm med bakgrund och alla tillgängliga tal och länkar:  https://schillerinstitutet.se/historisk-enhetsmanifestation-i-stockholm-mot-nato-och-for-ukrainafred/

Senaste Nytt