Wall Street är ute efter att göra Argentina till ett blodigt exempel för alla nationer som försöker gå med i BRICS.
Det finns vissa strider som inte kan undvikas och som måste vinnas. En sådan är kampen för att få USA och Västeuropa att ändra sin nuvarande geopolitiska konfrontationskurs med Ryssland och Kina, en kurs som är avsedd att upprätthålla det bankrutta transatlantiska finansiella systemet och dess unipolära världsordning. Alternativet till att vinna den striden är sannolikt ett kärnvapenkrig.
Ett annat är det kommande presidentvalet i Argentina den 22 oktober, som ser ut att bli det omedelbara, första slagfältet mellan den nyligen utvidgade BRICS-11-processen och samma bankrutta transatlantiska system – intressen som är livrädda för att det ska svepas bort av den flodvåg av nationer som ansluter sig till BRICS, den framväxande globala majoriteten.
Argentina kan lösa den finansiella krisen så att de tillsammans med grannländerna kan bygga de saknade länkarna för de bi-oceaniska korridorerna tvärs igenom kontinenten och börja komma ur fattigdomen.
Med 20-30 ytterligare nationer som redan står i kö för medlemskap i BRICS efter det historiska toppmötet i Johannesburg, måste City of London och Wall Street snarast göra ett blodigt exempel av Argentina, som är en av sex nationer som just har blivit upptagna i BRICS. De planerar att förhindra Argentina från att bli medlem den 1 januari 2024 genom att slå landets ekonomi till en blodig massa genom skuldindrivning och kapitalflykt, och på så sätt helt misskreditera den nuvarande regeringen Alberto Fernández och dess kandidat, ekonomiminister Sergio Massa, och ge segern till den psykologiskt instabile Javier Milei.
Bankirernas favorit Milei, som vissa kallar “Argentinas Zelenskyj”, har redan svurit att han, om han vinner, kommer att dra ut Argentina ur BRICS redan innan landet gått med; eliminera Argentinas valuta (och därmed dess suveränitet) och ersätta den med spekulanternas dollar; bryta banden med Kina, Ryssland och de flesta av Argentinas iberoamerikanska grannländer; och på andra sätt genomföra en extrem nyliberal politik som kommer att ge landets fysiska ekonomi en nådastöt.
Den ekonomiska krisen är redan så allvarlig i Argentina att Massa, som för närvarande förhandlar med IMF:s torpeder, fick ordentligt med stryk i förra månadens primärval, där de tre ledande kandidaterna (Massa, Milei och nyliberalen Patricia Bullrich) fick omkring en tredjedel av rösterna vardera – ett chockerande bakslag för Massa, som hade förväntat sig att göra mycket bättre ifrån sig.
Om Argentina kan plockas bort av bankirerna, kommer dess granne och allierade Brasilien – en av de fem grundningsmedlemmarna i BRICS – att stå på tur. Och budskapet kommer att ha levererats till världen: “Försök att bryta med vårt system, och vi kommer att utsätta dig för finansiell ‘waterboarding’ (skendränkningstortyr) och utplåna dig från kartan.”
Patriotiska krafter i Argentina är medvetna om bankirernas spel och dess betydelse, men de flesta vet inte vad de ska göra. Den mångårige peronistiske aktivisten, författaren och mediekommentatorn Carlos Pereyra Mele, VD för nätpublikationen Dossier Geopolitico, gav den 30 augusti en korrekt och oförblommerad varning: ”Detta är ett historiskt tillfälle. Att gå med i (BRICS) innebär att integreras i det nya världssystemet. …. Om Argentina inte går med i BRICS kommer de kommande 50 åren att gå förlorade. I så fall kan kommande generationer glömma möjligheten till tillväxt och utveckling. Den andra sidan – som oppositionen säger sig vara en del av – har hittills bara gett oss skuldsättning, en större kris och fler (IMF-dikterade) anpassningar.”
Detta är en strid som kan vinnas, men den kan bara vinnas internationellt, genom att samla krafter både i och utanför Argentina till ett gemensamt syfte.
Ett krisprogram för att rädda Argentina
Schillerinstitutet har den 4 september publicerat “Ett krisprogram för att rädda Argentina, den nyaste medlemmen i BRICS”, som specificerar de omedelbara åtgärder som Fernández-regeringen och kandidaten Massa måste vidta i god tid före presidentvalet den 22 oktober. Dessa åtgärder, som skall antas både för Argentina och att vara ett exempel för världen, inkluderar:
Stoppa blödningen: Folket kommer först!
1) Förklara ett omedelbart skuldmoratorium för betalningen av utlandsskulden, inklusive de 46 miljarder dollar som Argentina är skyldigt IMF – det största belopp som något land är skyldigt. Avbryt ensidigt alla förhandlingar med IMF.
2) Inför kapital- och valutakontroller, inklusive obligatorisk konvertering av alla exportinkomster till pesos för insättning i argentinska banker. Dessa åtgärder kommer att sätta stopp för den fria konvertibiliteten av pesos till dollar, och den spekulation och kapitalflykt som detta främjar.
3) Etablera en fast paritet mellan peson och dollarn, som suveränt bestäms av den argentinska regeringen, för godkänd internationell handel, resor och annan användning av utländsk valuta. Spekulativa internationella banktransaktioner ingår inte i den godkända kategorin.
Starta en brådskande utgivning av produktiva krediter
4) Inrätta statliga krisfonder och subventioner för de fattigaste argentinarna (hälften av befolkningen lever nu i fattigdom) och till företag som annars är på väg mot konkurs. Massa tillkännagav just åtgärder i denna riktning, men det som regeringen delar ut på en måndag, stjäls från argentinarna på tisdagen sedan bankirerna infört 108% i inflation och 118% för räntor i Argentina, och massiv kapitalflykt.
5) Förstatliga den “autonoma” centralbanken (BCRA), och återupprätta en nationalbank som utfärdar produktiva krediter, i den argentinska valutan peso till 1-2% ränta.
6) Bromsa den skenande inflationen ytterligare genom att införa strikta priskontroller för en marknadskorg av viktiga konsument- och producentvaror.
7) Dra full nytta av Argentinas nya medlemskap i BRICS, och dess tillgång till New Development Bank (NDB), för att utöka handeln i nationella valutor med BRICS-medlemmar och vänligt sinnade nationer, liksom kreditlinjer utställda i andra valutor än dollar från dessa länder och med NDB. BRICS-länderna måste reagera som om deras egen existens hängde på det – för det gör den.
Lansera stora infrastrukturprojekt
8) De bi-oceaniska korridorerna för höghastighetståg som förbinder Sydamerikas Atlantkust och Stillahavskust måste byggas. Sammankalla till en internationell konferens i Buenos Aires i mitten av oktober för att snabbt få projekten godkända och igångsatta, med deltagande av regeringsrepresentanter på hög nivå från åtminstone Brasilien, Peru, Bolivia och Kina (det land som har den järnvägsteknik som krävs och som i åratal har erbjudit sig att bygga sådana projekt, enligt sitt förslag om Belt and Road Initiative).
9) Argentina måste också ansluta sig till världens rymdnationer, som Indien just lyckats göra med sin månlandning Chandrayaan-3. Brasiliens uppskjutningsanläggning Alcantara nära ekvatorn är det perfekta centrumet för ett sydamerikanskt samarbete, tillsammans med internationella allierade från BRICS-länderna och andra. Detta kan tas upp vid samma internationella konferens i mitten av oktober, med det viktiga tillägget att Indien är en deltagande nation.
En sådan uppsättning åtgärder kommer att rädda Argentina från att bli en ickefungerande stat, och stärka BRICS roll strategiskt för de strider som ligger framför oss. Argentina kommer inte att överleva utan BRICS, men det är inte heller säkert att BRICS överlever utan Argentina.
Som Brasiliens president Lula nyligen sade: ” Jag kan inte acceptera att det är normalt för en medborgare att födas fattig och dö fattig, för deras barn att födas fattiga och dö fattiga, för deras barnbarn att födas fattiga och dö fattiga…. Vi har inte rätt att förbli fattiga…. Vi har inte rätt att fortsätta kallas tredje världen.”
Krisprogrammet på engelska: https://schillerinstitute.com/blog/2023/09/05/an-emergency-program-to-save-argentinathe-newest-member-of-the-brics/
