Kärnvapen kräver röda linjer

Kärnvapen kräver röda linjer

Svenska politiker och försvarsdebattörer rasar mot de ryska kraven på att Sverige och Finland inte får gå med i Nato, trots att nödvändigheten av röda linjer är just vad Nato:s kärnvapenmakters ledare har skrivit under i ett uttalande med formuleringen: ”Vi är fast beslutna att föra en konstruktiv dialog med ömsesidig respekt och erkännande av varandras säkerhetsintressen och bekymmer.” Detta står i det gemensamma uttalandet den 3 januari 2022 från ledarna för de fem kärnvapenstaterna om att förhindra kärnvapenkrig och undvika kapprustning, dvs USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina.

Uttalandet slår fast överenskommelsen mellan USA och Sovjet från Kubakrisen att inte acceptera fientliga kärnvapen i sina intresseområden, varken på Kuba respektive i Turkiet. I Norden accepterades detta under hela Kalla kriget när kärnvapen inte bara uteblev från Sverige och Finland utan även i hela Finnmark i Natolandet Norge. Även nu borde Sverige åtminstone kunna upprätthålla dessa röda linjer från kalla kriget.

Gränsen för framflyttningen av kärnvapen formulerades före jul av president Putin som 4-5 minuter flygtid för missilerna. Antalet minuters förvarningstid för USA är sannolikt mycket längre. Efter att Nato flyttat fram sin gräns 1000 km, trots löftet 1990 av USA att inte göra det alls, borde det stå klart för även svenska politiker att det inte går att i oändlighet pressa Ryssland och inte heller Kina. Fred måste därför huvudsakligen upprätthållas på andra sätt än militära. President Biden har också uteslutit amerikanskt militärt ingripande till stöd för Ukraina. Det ligger bortom Natos förmåga att utan kärnvapenhot vinna en militär kraftmätning där efter förlusten mot 68000 talibankrigare i Afghanistan.

Inte heller den ickemilitära ”atombomben” att med sanktioner om utestängning av Ryssland från det väststyrda internationella betalningssystemet SWIFT, har någon utsikt att vara något annat än ett skott i egna foten eftersom Ryssland är allierat med Kina. Litauen har försökt att få med EU på ett ekonomiskt krig mot Kina, vars strikta motåtgärder om en ekonomisk bojkott mot alla företag som handlar med Litauen, har fått vår egen utrikesminister Ann Linde att i SvD den 27.12 slå fast att det är ”omöjligt att sluta handla med Kina”.

Geopolitiken med sin primitiva ekonomiska teori om att ekonomiska resurser endast förekommer i ett ”lebensraum”-perspektiv, där den ene enbart kan leva på vad den andra förlorar, har nått vägs ände – risken för kärnvapenkrig. Vad som krävs är ett nytt paradigm likt vad Esaias Tegnér skrev i dikten Svea efter kriget 1809, att ”inom Sveriges gränser erövra Finland åter”, dvs att avstå från revanschkrig och utveckla landets egna resurser fredligt med uppfinningsrikedom och idogt arbete. Efter att Indien, och länder som prioriterar sin utveckling ur fattigdomen, avvisat COP26 kan inte Västvärldens finanskris heller lösas utan en finansreform, som inte betalar utan sanerar de gigantiska spekulationsskulderna.

Eftersom nu något Natomedlemskap alltså inte är aktuellt från de länder som kan stå för kärnvapenparaplyet, betyder det att Sverige liksom Västvärlden behöver inrikta sig på olika former av fredlig samexistens och lösningar för mänskligheten stora problem med fattigdom och brist på mat, vatten, elektricitet, bostäder, hälsovård, osv. Den mest akuta katastrofen är inte Ukraina, utan Afghanistan där 8,7 miljoner människor akut står inför svältdöden denna vinter som en följd av Natos och Sveriges krigföring där i tjugo år. 95 procent av hela befolkningen har brist på mat mitt i COVID-pandemin. Detta är redan en skam som våra efterkommande kommer att få leva med i årtionden, kanske århundraden, likt skammen från britternas utsvältning av Bengalen och Irland eller den medvetna utsvältningen av USA:s indianer, särskilt som den afghanska svälten och ekonomiska sammanbrottet framkallats avsiktligt av USA och Europa genom att betalningssystemet blockerats och valutareserven beslagtagits. Sverige och Västländerna måste städa upp efter sitt krig och bättra på sitt eftermäle med omedelbar nödhjälp med mat och återuppbyggnad av Afghanistans hälsovård. Samtidigt innebär nödhjälpen dit en öppning för fredlig samverkan med hela Asien, inkl. Kina, och Ryssland. Schillerinstitutets ordförande Helga Zepp-LaRouche har pekat på att Afghanistanhjälpen i sin tur kan bli en öppning för en fortsatt en fredlig samverkan mellan stormakterna om utbyggnad av modern hälsovård globalt för att besegra COVID-pandemin.

På den akuta säkerhetspolitiska dagordningen för Regeringen och alla partier i Riksdagen ligger därför nu två uppgifter:

1) Att klart uttala stöd för de fem kärnvapenmakternas uttalandet från den 3:e januari, inklusive formuleringarna: ”Vi är fast beslutna att föra en konstruktiv dialog med ömsesidig respekt och erkännande av varandras säkerhetsintressen och bekymmer.” och att ”ett kärnvapenkrig inte kan vinnas och aldrig får utkämpas”.

2) Att omedelbart ställa Försvarsmaktens logistikkapacitet till förfogande för en storskalig internationell hjälpaktion för Afghanistans svältande folk.

 

 

Uttalandet från kärnvapenmakterna kan läsas i sin helhet på svenska här: https://schillerinstitutet.se/ett-karnvapenkrig-kan-inte-vinnas-och-far-aldrig-utkampas/

 

Läs om hur Sverige kliver av upptrappningen mot Kina: https://schillerinstitutet.se/antligen-kliver-sverige-av-upptrappningen-mot-kina/

 

Internationella Schillerinstitutets grundare och ordförande Helga Zepp-LaRouche har mobiliserat för en Operation Ibn Sina för att bygga modern hälsovård i alla världens länder med början i Afghanistan. Det kan bli det gångjärn där hela världspolitiken svänger från konfrontation mellan stormakterna till samarbete: https://schillerinstitutet.se/afghanska-humanitara-krisen-nu-varst-i-varlden-stod-operation-ibn-sina/

 

Läs här: Vad sker i striden om Afghanistans centralbank och beslagtagna valutareserv?

 

Senaste Nytt